ett liv 

Till en början var det svårt att veta vilken nivå man kunde lägga träningen på, redan tidigt de första veckorna blev jag rädd för att hoppa eller hur hårt jag kunde ta i. Mest gick tankarna på att ett liv börjat växa i min kropp. Jag kunde inte sluta tänka på det. Jag kände annars inget speciellt annorlunda med min kropp. 

Det var precis som allt stannade upp, precis innan min graviditet hade min träning gått riktigt bra, hade nått en del träningsmål och kände att jag var stark och fit. Vältränad ansåg jag mig själv vara. 
Det kändes bra, det kändes mycket bra, jag visste jag skulle klara av en graviditet bra och hoppades verkligen på att kunna hålla igång hela vägen fram till förlossningen. 

Dock förändrades mitt tankesätt snabbt, jag fick ett annat fokus. Ett fokus som ändrades från mätbara träningsmål till att sätta barnet i fokus och dess och mitt välbefinnande. Att vi skulle bli ett, att vi skulle bli starka tillsammans. 

Idrottsglädje - Sofie

Kommentera gärna:

Senaste inlägg

Senaste kommentarer

  • Sis » Sparkle - like a star:  ”åh jag är mållös, dina ord är så fina! kunde inte sagt något bättre, love you si”

  • Syster » Lördag - Olympiska lyft:  ”så enkla att till och med du fick för dig att baka! ;) måste testas!”

  • syster » Januari , #300pass:  ”hoppas du rockade crossfitpasset idag hjärtat! super pt pass, ny inspiration och..”

  • Malin » #300pass , utmaningen i hamn :):  ”Bra jobbat! Själv körde jag mitt 303:e pass igår kväll i Idre på längdskidor. Sn..”

  • Joakim » #300pass, november:  ”Har nu tränat 299 pass, detta året! (19/11) ”

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln

-